Många interventioner inom hälso-och sjukvården medför risker för patienter i form av biverkningar och komplikationer. Kiropraktik utgör inget undantag. Enligt 3 kap. 1 § punkten 6 patientlagen (2014:821) framgår att patienten ska få information om väsentliga risker för komplikationer och biverkningar. Informationsskyldigheten kan inte anses omfatta alla tänkbara risker och komplikationer som ett ingrepp kan leda till, exempelvis mycket sällsynta komplikationer. Om däremot en biverkan av en behandling är förhållandevis ovanlig men mycket allvarlig bör patienten informeras.
Milda eller moderata komplikationer och biverkningar
Milda eller moderata komplikationer och biverkningar är vanliga efter kiropraktisk behandling. Mellan 30% – 61% av patienter upplever detta i någon form [1]. Påverkan är inte unik för kiropraktik. Den kan förekomma inom alla typer av manuell behandling såsom fysioterapi, osteopati, naprapati. Typiskt för milda eller moderata biverkningar är:
– Vanligen kortvariga (avtar inom 24 timmar)
– Lokalt obehag som stelhet, träningsvärk med mera
– Upplevd smärta utanför sökområdet, trötthet eller huvudvärk kan förekomma
Det är svårt att bedöma vilka individer som är mer benägna att få biverkningar efter behandling. Det är oklart om det föreligger någon skillnad mellan olika typer av behandlingstekniker.
Allvarliga komplikationer och biverkningar
Allvarliga komplikationer och biverkningar kan vara ett resultat av en tidigare okänd underliggande sjukdom. Vid kiropraktisk undersökning finns det därför rutiner för screening av avvikelser som kan vara tidiga symptom och tecken på sjukdom.
Det finns sällsynta fall som rapporterar om mer allvarliga biverkningar i samband med kiropraktisk behandling såsom neurologiska besvär och vissa typer av stroke. Eftersom dessa typer av stroke, som beror på en skada i ett av halsens blodkärl, är mycket sällsynta hos patienter som söker kiropraktor, är det svårt att bedöma i vilken utsträckning de förekommer.
Det finns inga vetenskapliga belägg att risken skulle vara större att få en stroke vid besök hos en kiropraktor än vid besök hos läkare. Den ökade risken för stroke uppkommen från någon av halsens blodkärl i samband med kiropraktorbesök eller besök hos den allmänna vården, beror sannolikt på att patienter med en begynnande eller pågående sådan stroke ofta uppvisar symtom som huvudvärk och/eller nacksmärta [2].
Vad vi vet om kiropraktisk behandling och kärlskador
– Det går inte att påvisa några tydliga orsakssamband mellan att besöka kiropraktor och en ökad risk för stroke [3]
– Vid djurförsök på blodkärl liknande de hos människor, har det inte kunnat påvisas att kraften som genererats vid manipulationsbehandling är tillräckligt för att skada kärlen [4]
– Studier har visat att rörelserna som används under kiropraktisk behandling är för små för att skada halsens kärl [5]
– Det finns inga bra testmetoder för att upptäcka en pågående skada i halsens kärldissektion [6]
– Manipulationsbehandling tycks inte kunna påverka cirkulationen i halsens kärl [7].
Om det föreligger en skada på halsens kärl finns det en ökad risk för tilltagande blödning vid alla typer av rörelser av nacken, vardagliga rörelser som att titta upp eller vrida huvudet kan vara utlösande. Detta kan även innefatta rörelser eller positioner vid yoga [8], idrott [9], tandläkarbesök [11], hårtvätt hos frisör [10] såväl som de som en kiropraktor utför. Vid undersökning av nacksmärta hos kiropraktor eller annan primärvårdgivare är det vanligt att vårdgivaren ber patienten visa vilka rörelser som är skapar smärta. Om en skada på halsens kärl föreligger vid besöket kan dessa rörelser vara utlösande.